Förr i tiden, när tider var enkla,
två hjärtan vävdes samman i kärleksrus.
En ung kvinna och en modig man,
älskade varandra i skuggornas plan.
Deras kärlek, stark och äkta,
övervann hinder med passionens fläkta.
Men i hjärtats djup fanns en hemlighet dold,
som kunde såra kvinnan, som ingen annan skuld.
För mannen bar på en tung börda, se,
ett löfte om skydd som han aldrig ville sveka.
Det var en plikt han tvingades bära,
och i tystnad kämpade han för att hålla det nära.
Men när sanningen äntligen framträdde,
i stjärnornas sken, en natt så klar,
föll hennes ögon på det hemliga löftet,
och smärta grep tag om hennes hjärta så där.
Sårad och skakad av sanningens kraft,
kände hon sig bedragen, lämnad i mörker och kyla.
Hon vände sig bort, valde att gå sin egen stig,
lämnade deras kärlek bakom sig, så svår.
Men trots sorgen och sveket som brände,
blev kärleken kvar, djupt rotad i hennes själ.