Visselblåsande och kritik på arbetsplatsen. Från tystnadsklimat till dialog

I media nämns ofta att det råder en tystnadskultur i organisationen, till exempel i polismyndigheten. Visselblåsare som har avslöjat oegentligheter eller missförhållanden av något slag blir ofta betraktade som förrädare av chefer och blir bestraffade för att ha slagit larm. Samtidigt finns det arbetsplatser som har öppna diskussioner och där kritiska synpunkter efterfrågas. Varför är det lågt i tak på vissa arbetsplatser och högt i tak på andra? Boken handlar om hur organisationen påverkar arbetstagares möjligheter att framföra sakligt grundad kritik om förhållanden på arbetsplatsen. Mer specifikt avhandlas effekter av ledarskap, arbetsplatsklimat, organisations- och styrmodeller. Framställningen baseras på en genomgång av vetenskapliga studier från forskningsfälten visselblåsande, inflytande/protest (voice) och tystnad. När det gäller allvarliga missförhållanden eller oegentligheter kan arbetstagare välja att slå larm, till exempel i interna visselblåsarkanaler, eller externt till myndigheter och till media. Den största andelen synpunkter som framförs på arbetsplatser handlar emellertid om smärre problem och brister. Dessa synpunkter framförs i första hand till närmaste chef. Hur chefer tar emot synpunkter kan skilja sig mycket åt från chef till chef. Chefens ledarstil, samt synsätt på kommunikation och lojalitet, har stor inverkan på arbetsplatsklimatet och hur synpunkter bemöts. På en del arbetsplatser efterfrågas och välkomnas kritiska synpunkter och på andra arbetsplatser utsätts arbetstagare för repressalier. I boken fångas dessa företeelser i termer av dialogklimat och tystnadsklimat.