Den 12 november 1969 publicerade Aftonbladet en kort text av Alexander Solzjenitsyn. För publiceringen stod en ung amanuens vid Slaviska institutionen på Stockholms universitet, Bengt Jangfeldt, som nyligen börjat skriva i tidningen. Han försåg också Solzjenitsyns text med en kort kommentar. Året därpå tilldelades författaren Nobelpriset i litteratur.
Den unge amanuensen och sedermera docenten skulle med tiden bli en av de viktigaste rösterna i Sverige om rysk kultur, litteratur och samhällsliv. Utan att överdriva kan man säga att svenskarnas kunskaper om det dåvarande Sovjetunionen och dagens Ryssland hade varit mycket fattigare utan Bengt Jangfeldts insatser. Den här boken samlar ett sorterat urval texter skrivna mellan 1969 och idag. Fem stora teman framträder: den ständiga och ojämlika kampen mellan författarna och makten, tövädret kring perestrojkan och glasnost, det ryska samhällets ständiga pendelrörelser, ryskt filosofiskt tänkande och synen på samhälle och kultur. Här finns också ett flertal intervjuer med ryska intellektuella som författaren gjort genom åren. Texterna har försetts med kommentarer och reflexioner om vad som hänt sedan de skrevs.