Västra Aros vid Sagåns mynning : en strimma ljus i det stora mörkrets tid

I boken som börjar år 597 e.v.t. blir Västra Aros bärare av idén
om kunskapens- och ljusets vägval genom insiktsfulla ledare
som kung Ingvar och därefter hans son Anund, som vid
kung Ingvars våldsamma död i slaget vid Ösel, utses till
Svea Rikes kung. Kungsbyn och Kungsgården i Hara
(nuvarande Kungsåra) mellan dagens Västerås och Enköping, blir
till ett centrum av en dramatisk händelseutveckling. En
händelseutveckling från klimatkatastrof, krig och svält till
utveckling, fred och välstånd. Historien sträcker sig långt ut
mot nuvarande Estland, Danmark och Norge. En annorlunda
historieskrivning med paralleller till vår egen tid.
Budskapet i berättelsen är att skapa en historia mellan den tidiga
och långa medeltiden vid Västroms fall, klimatkatastrofen på 500-
talet och den så dominanta historiska epok som går under namnet
Vikingatiden. Att våga ge plats för en annorlunda historia.
Skillnaden mellan dåtiden landhöjning i förhållande till dagens är
också en del av problematiken. Vid 600-talet e.v.t. var havsnivån
nämligen 7 meter högre. I Berättelsen smalnade havsviken av i en
bredare å som gick förbi Skeppshusa och fram till det som då var
en betydelsefull hamn med Kungsbryggan vid Kungsbyn i Hara och
Kungsgården vid Gottsta. Här utspelar sig en stor del av boken.
Norr om den havsvik, som senare kom att kallas för Mälaren,
fanns Västra Aros väster om Sagåns mynning som del av Svea rike
där den andra delen var Östra Aros öster om Sagåns mynning.