Vad innebär ”det dokumentära” när det handlar om litteratur? För att förstå det måste vi uppmärksamma att dokumentärlitteraturen har en särskild performativitet. Den måste själv framställa sitt anspråk på att vara ”dokumentär”, samtidigt som den framställer verkligheten, och denna självreflekterande process visar sig snart genomgripa alla nivåer i texten.
Anna Jungstrand föreslår en analys som tar hänsyn till hur dokumentärlitteraturen betingas av en förhandling mellan två situationer. Därmed får konstruktionen av röst en dubbel botten och det litterära tilltalet behöver läsas på ett annat sätt än i skönlitteraturen. Exemplen hämtas ur den svenska dokumentarismens klassiker från tiden kring 1968 – bland andra P O Enquists Legionärerna, Sara Lidmans och Odd Uhrboms Gruva och Birgitta Stenbergs Rapport.