"Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna" är den nittonde och sista volymen i Franz Kafkas samlade skrifter, i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Därmed har allt som finns bevarat av Kafkas skrivande äntligen översatts. Trots att Kafka anses vara en av världens mest inflytelserika författare har en sådan utgivning hittills endast gjorts på tyska och svenska, inte på något ytterligare språk, inte ens på engelska.
Översättarna Hans Blomqvist och Erik Ågren (som tilldelats både Stiftelsen Natur och Kulturs och Samfundet De Nios översättarpris) har hunnit bli kringvandrande superkafkaexperter på kuppen. De har alla Kafkas ord i huvudet, man kan fråga dem om vad som helst. "Uttalar sig Kafka någonstans om bruket att bära slips?" Deras ögon blir tomma under fem eller sju sekunder medan hjärnorna jobbar och så kommer svaret: "Ja, faktiskt, på ett par ställen, dels i ett brev till Felice i december 1912..."
Kafkas tre sista år domineras av hans vistelser på sanatorier. Hans tuberkulos är obeveklig. Envisa perioder med en feber som inte vill ge med sig. Timslång hosta morgon och kväll. Smärtorna i strupe och svalg blir allt värre.
Han lär känna sin sista kärlek mindre än ett år innan han dör. Dora Diamant. De lever tillsammans från slutet av september 1923 till Kafkas död 3 juni 1924. De flackar mellan bostäder och sanatorier. Berlin, Prag, Ortmann, Wien, Kierling. I Berlin råder hyperinflation, en brödbit kostar en förmögenhet. De bor utan riktigt kök. När de inte har sprit till spritköket värmer Dora maten med hjälp av stearinljusstumpar. De planerar att gifta sig, fantiserar om en framtid tillsammans. Hon är hans allt. Transporten från Ortmann till Wien sker i öppen bil. Då står Dora upp under hela resan och skyddar Kafka med sin kappa mot den kalla blåsten.
Kafka misströstar inte, trots att han bara blir sämre. Han håller humöret uppe med hjälp av sitt "klottrande" - så kallar han sitt skrivande. Bland det sista han gör är att läsa korrektur på novellen "En svältkonstnär" som går i tryck kort efter hans död.
Att prata blir också allt svårare, mot slutet kan han endast viska och sedan inte ens det, utan tvingas kommunicera genom så kallade samtalslappar.
"Tänka sig att jag en gång i tiden utan svårighet kunde våga mig på en stor klunk vatten."
"Varje lem känns trött som en hel människa."
Franz Kafkas brevsamling Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna. Volymen innehåller brev skrivna från augusti 1922 till juni 1924. I översättning och med kommentarer av Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-610-3. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda mörkblå pärmar med grått skyddsomslag. 256 sidor.
Projektet Kafkas samlade skrifter går nu i mål efter tjugofyra år. Nitton volymer har det blivit: Först inledningsvolymen En svältkonstnär (med alla de 51 berättelser som Kafka själv förde till tryck, hela hans övriga verk är postumt); så romanerna Processen, Slottet och Den försvunne/Amerika; de tre dagboksvolymerna 1909-nov 1911, dec 1911-1913, 1914-1923; de tre kvarlåtenskapsvolymerna Beskrivning av en kamp; Under byggandet av den kinesiska muren; Till frågan om lagarna; samt de nio brevvolymerna En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss; Inte ens natten är tillräckligt mycket natt; Jag har inga litterära intressen utan består helt av litteratur; Nu återstår bara att spetsas på pålar; Som att säga spädgris när man menar fet sugga; Man hör varandra bättre i mörker; Eftersom jag älskar dig älskar jag hela världen, Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig; och nu till sist Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna.
ArbetstitelDet naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna : brev augusti 1922 - juni 1924
Standardpris229.00
Illustrerad Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct Inlaga
Sidor253
Publiceringsdatum2024-04-12 00:00:00
FörfattareFranz Kafka
Kort Beskrivning"Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna" är den nittonde och sista volymen i Franz Kafkas samlade skrifter, i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Därmed har allt som finns bevarat av Kafkas skrivande äntligen översatts. Trots att Kafka anses vara en av världens mest inflytelserika författare har en sådan utgivning hittills endast gjorts på tyska och svenska, inte på något ytterligare språk, inte ens på engelska.
Översättarna Hans Blomqvist och Erik Ågren (som tilldelats både Stiftelsen Natur och Kulturs och Samfundet De Nios översättarpris) har hunnit bli kringvandrande superkafkaexperter på kuppen. De har alla Kafkas ord i huvudet, man kan fråga dem om vad som helst. "Uttalar sig Kafka någonstans om bruket att bära slips?" Deras ögon blir tomma under fem eller sju sekunder medan hjärnorna jobbar och så kommer svaret: "Ja, faktiskt, på ett par ställen, dels i ett brev till Felice i december 1912..."
Kafkas tre sista år domineras av hans vistelser på sanatorier. Hans tuberkulos är obeveklig. Envisa perioder med en feber som inte vill ge med sig. Timslång hosta morgon och kväll. Smärtorna i strupe och svalg blir allt värre.
Han lär känna sin sista kärlek mindre än ett år innan han dör. Dora Diamant. De lever tillsammans från slutet av september 1923 till Kafkas död 3 juni 1924. De flackar mellan bostäder och sanatorier. Berlin, Prag, Ortmann, Wien, Kierling. I Berlin råder hyperinflation, en brödbit kostar en förmögenhet. De bor utan riktigt kök. När de inte har sprit till spritköket värmer Dora maten med hjälp av stearinljusstumpar. De planerar att gifta sig, fantiserar om en framtid tillsammans. Hon är hans allt. Transporten från Ortmann till Wien sker i öppen bil. Då står Dora upp under hela resan och skyddar Kafka med sin kappa mot den kalla blåsten.
Kafka misströstar inte, trots att han bara blir sämre. Han håller humöret uppe med hjälp av sitt "klottrande" - så kallar han sitt skrivande. Bland det sista han gör är att läsa korrektur på novellen "En svältkonstnär" som går i tryck kort efter hans död.
Att prata blir också allt svårare, mot slutet kan han endast viska och sedan inte ens det, utan tvingas kommunicera genom så kallade samtalslappar.
"Tänka sig att jag en gång i tiden utan svårighet kunde våga mig på en stor klunk vatten."
"Varje lem känns trött som en hel människa."
Franz Kafkas brevsamling Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna. Volymen innehåller brev skrivna från augusti 1922 till juni 1924. I översättning och med kommentarer av Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-610-3. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda mörkblå pärmar med grått skyddsomslag. 256 sidor.
Projektet Kafkas samlade skrifter går nu i mål efter tjugofyra år. Nitton volymer har det blivit: Först inledningsvolymen En svältkonstnär (med alla de 51 berättelser som Kafka själv förde till tryck, hela hans övriga verk är postumt); så romanerna Processen, Slottet och Den försvunne/Amerika; de tre dagboksvolymerna 1909-nov 1911, dec 1911-1913, 1914-1923; de tre kvarlåtenskapsvolymerna Beskrivning av en kamp; Under byggandet av den kinesiska muren; Till frågan om lagarna; samt de nio brevvolymerna En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss; Inte ens natten är tillräckligt mycket natt; Jag har inga litterära intressen utan består helt av litteratur; Nu återstår bara att spetsas på pålar; Som att säga spädgris när man menar fet sugga; Man hör varandra bättre i mörker; Eftersom jag älskar dig älskar jag hela världen, Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig; och nu till sist Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
erpOwnsPrice BokinfoStatusCode21