Namnet han tog tillbaka är en psykologisk, lågmält dramatisk och emotionellt gripande roman om vad som händer när kärlek långsamt övergår i kontroll, subtil manipulation och självförlust.
Romanen skildras helt ur huvudpersonen Daniels perspektiv, och läsaren får successivt kliva in i hans inre värld fylld av tvivel, hopp, skam, lojalitet och tysta försök att rädda sig själv. Här finns inga slag, inga skrik och inga öppna hot. Istället rör sig berättelsen i de små sprickorna: tonfall, blickar, kommentarer, förväntningar och tystnader. Allt det som är så lätt att missa, men så svårt att leva med.
Daniel är en vuxen, ansvarstagande och framgångsrik man som långsamt tappar fotfästet i en relation där hans berättelse, känslor och prestationer förminskas. Han blir allt mer ensam i sin egen vardag, trots att han lever tillsammans med någon han älskar eller tror sig älska.
Genom fragment, minnesbilder och psykologiska reflektioner får läsaren följa hur hans inre röst förändras, hur barndomens sår väcks till liv, och hur han börjar tvivla på sin egen upplevelse. Romanen är därför inte bara en berättelse om en relation utan om identitet, minne, skam, överlevnad och modet att ta tillbaka sin egen berättelse när den har blivit kapad.
Namnet han tog tillbaka är skriven med ett medvetet och konsekvent fokus:
Läsaren får inte veta mer än Daniel vet, inte förstå mer än han förstår, och inte se det som aldrig blev synligt för honom. Resultatet blir en närgången, tät och autentisk inblick i hur en relation kan falla samman utan att någon någonsin höjer rösten.
Det här är en roman för läsare som uppskattar djupare psykologiska lager, relationell komplexitet och berättelser där de tunga händelserna sker i det tysta mellan två ord, i en paus, eller i ett uteblivet svar.
En stilla men kraftfull roman om hur man kan förlora sig själv, och om kraften i att till slut ta tillbaka sitt namn och därmed sitt liv.