Den enda vägen ut är att jag går ännu längre in
För hundratrettio år sen reste tre män i en ballong mot Nordpolen. De kom aldrig fram. Trettiotre år senare hittades deras döda kroppar på en karg glaciärö, längst ute i ishavet. De hade alla förutsättningar att överleva på Vitön; de hade mat, vapen och mängder med ouppackade varma kläder. Men de dog en efter en, utan att vi vet varför.
I mer är än trettio år har Bea Uusma försökt lösa en av polarhistoriens stora gåtor. Vad var det som hände med Andrée-expeditionen på Vitön?
Det började som ett vanligt intresse. Det blev hennes liv. Hon söker upp förstahandskällor, upptäcker bortglömda spår, men för varje svar får hon två nya frågor. Till slut förstår hon att hon måste utbilda sig till läkare för att kunna lösa gåtan. 2012 ger hon ut Expeditionen - Min kärlekshistoria som hyllas på kultursidor, ges ut världen över och tilldelas Augustpriset. Bea Uusma räknas nu som världens ledande expert på Andrée-expeditionen. Ändå har hon bara en tanke i huvudet: Det är isfritt kring Vitön. Själv går jag runt i Vasastan. Jag måste dit igen.
Vilken annan vettig människa som helst borde ha gett upp för länge sen. Men Bea Uusma kan inte sluta. Under de tolv år sedan Expeditionen kom ut har analysmetoder och tekniker utvecklats. Plötsligt kan hon få svar på frågor som tidigare inte ens gick att ställa.
Hon gräver sig ännu längre in i Andrée-expeditionen. Hon sätter ihop en vetenskaplig polarexpedition till Vitön med arkeologer och skelettsökhundar. Hon lyckas dechiffrera den skadade texten i Andrées sista dagbok med hjälp av avancerad röntgen och AI. Hon arbetar med rättsmedicinare och forensiska genetiker, undersöker blodspår och analyserar sönderrostade vapen från 1800-talet med modern teknik.
En berättelse om en resa längst ut i det som fortfarande är okänt, och längst in en människa som aldrig kan sluta söka efter sanningen.