Tillit och diplomati

Jämförelser mellan tidigmodern och modern tid är ovanliga inom forskning om diplomati. Att centrala begrepp som stat och diplomat är anpassade för ett västerländskt system som egentligen inte var i funktion förrän efter 1815 motverkar sådana försök, och anakronistiska definitioner riskerar att dölja en mångfald av diplomatiska aktörer och strategier.
Men rumsliga och tidsliga skillnader inom diplomati har också överdrivits. Därför presenterar historikerna Susanna Erlandsson och Sari Nauman i den här diskussionsboken en begreppsapparat som möjliggör såväl diakrona som synkrona jämförelser av diplomatiska praktiker. Sökljuset riktas bort från stater och officiella aktörer, som är svåra att definiera för tidigare perioder, mot individuella aktörer och deras personliga relationer med varandra. Frågan om hur individerna gör för att skapa tillit inom den diplomatiska relationen placeras i fokus. Medan behovet av tillit ständigt är aktuellt, är metoderna för att uppnå den kontextberoende. Därmed möjliggör begreppsapparaten såväl jämförelser över tid och rum som studier av kontinuitet och förändring.
Begreppsapparaten testas av sex framstående diplomatihistoriker på skilda historiska perioder och kontexter. Tillsammans demonstrerar de begreppens potential och deras fortsatta utmaningar.