Jesper och Annika. Jag Jesper som skojare Annika på flykt - i Berlin

Pappa Bosse hade redan bestämt var vi skulle semestra i år. Om man nu kan kalla det semester. Meningen är att min syster Annika och jag ska lära oss något på resorna. Mamma med. Pappa tycker han redan kan så mycket.

"Rakt igenom den stora staden byggdes en mur. Det var för att hindra människor som bodde i den ena delen att ta sig över till den andra."

"Varför reste folk inte en stege och klättrade över?" undrade min syster Annika. Hon är rätt snabb i skallen, då och då. Andra gånger fattar hon ingenting.

"Eller grävde ett hål och kröp under?" frågade jag. "Vad är det för stad?"

Pappa sa med allvar i rösten:
"Klättra över eller gräva sig under muren var farligt. Dom som åkte fast, fick hårda fängelsestraff eller värre ändå. Han la till: "Ändå var det många många som tog risken."

I sin nya bok om Jespers och Annikas? 10 ½ respektive 11 ½ ? semesterresor med föräldrarna i släptåg till några av Europas huvudstäder berättar Jan Eric Arvastson nya äventyr, både verkliga och "hittepå". Men alla tänkvärda och spännande.

Köpenick är berömt, för en alldeles egen historia. En skojares och bedragares historia.
"Ska ni höra den?" frågade pappa vid frukostbordet.

"Usch", sa mamma. "Jag vill inte att du ska berätta för barnen om bedragare. Finns det inga ärliga fina människor att prata om?" "Den här skojaren var inte ärlig", sa pappa. "I så fall vore han ingen skojare. Men fin var han - i sin flotta uniform."