Kom tillbaka när det ljusnar är inte en fotobok eller en diktsamling. Det är en konstbok där fotografi och dikt bildar en enhet. Fotografierna är inte illustrationer till dikterna, dikterna är inte texter till fotografierna.
En existentiell ton löper genom text och bild i boken. Här möter vi naturen och föremål som verkar vara på drift. Vi ser nakna grenar, en tom bänk, en färja långt borta. Skuggor och ljus. Djur som svävar ljudlöst eller stirrar framåt med tom blick. Runtomkring landmassorna finns havet. Havet som är en födelseplats eller en plats där man kan drunkna och dö. Havet som slätar ut allt, upplöser allt. Vågorna som rullar tillbaka till sin början. Tiden, och upplevelsen av den, är närvarande genom hela boken. Något har gått förlorat och kommer inte tillbaka. Statyer och prydnadsföremål är orörliga i en evig väntan utanför tiden. Färjan verkar inte återvända. Dagarna flyter samman i förlust och saknad.
Srecko Rijetkovic och Michael Nyhaga har arbetat tillsammans i ett slags växelbruk med en avlägsen ton ständigt i örat: Ljudet av saknad och förlust med naturen och tiden som fond.